I kapitalismen är dina känslor en handelsvara.

I kapitalismen ska du sälja dig själv på en marknad likt vilken produkt som helst. Du ska sälja din så kallade personlighet, sälja dina känslor.

Hos arbetscoacher får vi lära oss att den ökande arbetslösheten är ett individuellt problem, inte ett samhälleligt. Det är din personlighet som är fel, det är orsaken till att du är arbetslös.
På en arbetsmarknad tvingas vi att framhäva oss själva som unika snöflingor.

Det räcker inte med att bara utföra en arbetsuppgift. Arbetet har gått från att handla om att utföra vissa arbetsutgifter till att sälja ut vårt känsloliv. Vi tvingas projicera fram känslor vi inte har, vi tvingas förställa oss själva. Det är inte bara vår arbetskraft som är till salu, utan vår personlighet, våra känslor.

I takt med att den liberala ideologin sprider sig mer och mer ökar också individualismen i samhället. I det liberala samhället är människorna i det inte en gemenskap, ett kollektiv, utan samhället består bara av individuella människor som kämpar för att överleva. I ett samhälle där en ständigt tvingas kämpa för sin överlevnad finns det inte utrymme att tänka på andra. I ett alltmer individualiserat samhälle finns det bara jag, jag, jag.

Alla problem handlar om att det är människorna det är fel på, inte systemet. Istället för att fokusera på att förändra samhället försöker vi förändra oss själva. Det är precis så den liberala ideologin vill ha det.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jävla feministfitta

En sån där radikal, manshatande extremfeminist.

RSS 2.0