Med att utöva maskulinitet menar jag hur cismän utövar makt över icke-cismän. Ibland är maskulinitetsutövande svårt att upptäcka. 

Maskuliniteten, alltså det förtryck cismän utövar, har i många fall blivit allt mer rumsren och sublim.

Den sortens män som ofta diskuteras är de män som har minst makt, det vill säga arbetarklassmän.
Här kommer språk in. Språk både formar och formas av samhället. Den vita medelklassens språk är normen. Det är det neutrala, något som anses stå utanför politiken, något som bara är, något som är självklart. Och som med alla normer, så anses det som avviker från normen vara sämre och fel.   

Den vita medelklassens språk handlar mycket om God ton. Det är det fina och rumsrena språket.
Språk är makt. Den vita medelklassen är normen, därför är också den vita medelklassens språk norm, den vita medelklassmannen har en maktposition och därför likaså den vita medelklassmannens språk.

Inte sällan görs det satir på de män som har minst makt. Dessa framställs som obildade bonnläppar för att de inte talar rätt språk. Det som är mer intressant är att göra satir på är de som sitter på den reella makten.

Det är oftare enklare att handskas med någon som skriker hora åt en, än att upptäcka sublima härskartekniker. Ofta antas medelklassmän förtrycka mindre för att de har studerat på universitet och har ett stort ordförråd.
Men bara för att en använder akademiskt språk innebär det inte att en förtrycker mindre, snarare tvärtom.
Den här sortens maskulinitetsutövande är mycket svårare att upptäcka och sätta ord på, därför är det så viktigt att göra just detta.