Att feminismen är "splittrad".
Ett påstående som jag har hört en del är att feminismen är splittrad.
Jag förstår vad de menar, men ser inte detta som något negativt, tvärtom. Splittringen var bra och nödvändig för att kunna ena arbetarklassen på revolutionär grund. Hehehehe. Nej jag skoja.
Okej, men seriöst. Jag förstår inte hur vissa kan det se det som något negativt att många olika människor, med olika bakgrund och erfarenheter, har möjlighet att göra sig hörda.
Jag tror att det är exakt detta som gör feminismen stark, att det är en bred rörelse. Folk behöver organisera sig på olika sätt och fokusera på de frågor som är viktigast för dem.
Det finns inga frågor som är oviktiga. Alla frågor går in i varandra, precis som olika förtryck samverkar med varandra. Att arbeta antifascistiskt, socialistiskt, anarkistiskt osv är i allra högsta grad relevant för den feministiska kampen.
Att kämpa för att bli kallad rätt pronomen eller för att ens barn ska slippa tvingas in i en könsroll som antingen förtryckt eller förtryckare är inte mindre viktigt än till exempel lönefrågan (ja, jag syftar såklart på Belinda Olsson och Ebba Witt Brattström :@).
Lika störigt som när folk gnäller på att andra använder sig av andra politiska strategier (till exempel våld) är det när vissa klagar på att andra engagerar sig i fel frågor. Ja, jag förstår att du tycker att lönefrågan är viktig, men istället för att gnälla över att andra gör fel så kanske du själv ska engagera dig i den frågan????
Och inbördes kritik mellan olika feminister splittar inte rörelsen, snarare är det en nödvändighet för att vi ska ta till oss nya synvinklar, lära oss av våra misstag och utvecklas (älskar klyschor <333), så länge kritiken är relevant såklart. Att säga att någon är en dålig feminist för att hen är en slampa, till exempel, är alltså inte relevant kritik, men däremot att påpeka att någon uttrycker sig problematiskt, typ att de inte är trans*inkluderande, är inte att ”bråka” eller ”splittra feminismen”.
Alla politiska organisationer och rörelser måste få kritiseras, även feminismen. (”Vill ni ha det som i Sovjet eller?” nej alltså jag skoja, men typ.)
Jag förstår vad de menar, men ser inte detta som något negativt, tvärtom. Splittringen var bra och nödvändig för att kunna ena arbetarklassen på revolutionär grund. Hehehehe. Nej jag skoja.
Okej, men seriöst. Jag förstår inte hur vissa kan det se det som något negativt att många olika människor, med olika bakgrund och erfarenheter, har möjlighet att göra sig hörda.
Jag tror att det är exakt detta som gör feminismen stark, att det är en bred rörelse. Folk behöver organisera sig på olika sätt och fokusera på de frågor som är viktigast för dem.
Det finns inga frågor som är oviktiga. Alla frågor går in i varandra, precis som olika förtryck samverkar med varandra. Att arbeta antifascistiskt, socialistiskt, anarkistiskt osv är i allra högsta grad relevant för den feministiska kampen.
Att kämpa för att bli kallad rätt pronomen eller för att ens barn ska slippa tvingas in i en könsroll som antingen förtryckt eller förtryckare är inte mindre viktigt än till exempel lönefrågan (ja, jag syftar såklart på Belinda Olsson och Ebba Witt Brattström :@).
Lika störigt som när folk gnäller på att andra använder sig av andra politiska strategier (till exempel våld) är det när vissa klagar på att andra engagerar sig i fel frågor. Ja, jag förstår att du tycker att lönefrågan är viktig, men istället för att gnälla över att andra gör fel så kanske du själv ska engagera dig i den frågan????
Och inbördes kritik mellan olika feminister splittar inte rörelsen, snarare är det en nödvändighet för att vi ska ta till oss nya synvinklar, lära oss av våra misstag och utvecklas (älskar klyschor <333), så länge kritiken är relevant såklart. Att säga att någon är en dålig feminist för att hen är en slampa, till exempel, är alltså inte relevant kritik, men däremot att påpeka att någon uttrycker sig problematiskt, typ att de inte är trans*inkluderande, är inte att ”bråka” eller ”splittra feminismen”.
Alla politiska organisationer och rörelser måste få kritiseras, även feminismen. (”Vill ni ha det som i Sovjet eller?” nej alltså jag skoja, men typ.)
Kommentarer
Trackback
