Jag tycker det är helt jävla rimligt, legitimt och till och med positivt att hata sin förtryckare.
Det hjälper en att lägga skulden där den hör hemma, istället för att skuldbelägga sig själv för det förtryck en utsätts för.
Många säger att det är dåligt att hata sina förtryckare för att det inte är konstruktivt. 
Men det behövs, det behövs för att göra skillnad. Hatet hjälper en att se klart istället. Vem har aldrig ursäktat någon som utsatt en för förtryck med typ "men den menade ju inget illa egentligen" eller något liknande.

Nej, de flesta menar inget illa. De flesta gör inte något med avsikten att förtrycka någon, men avsikten spelar inte någon roll, det förändrar inte handlingen. Om jag slår någon och den får ont så hjälper det inte med att jag "menade väl", det förändrar inte att personen har ont. Skadan är redan skedd oavsett hur oklanderliga intentioner jag än har.
Tänk då att en blir slagen varje dag, i hela sitt liv, från alla håll i samhället. Tycker människor verkligen inte det är rimligt att bli förbannad? 

Ilska behövs. Ilska är en stark drivkraft, utan den skulle vi inte har kommit någonstans.
Det är inget fel i att en icke-cissnubbe säger att den hatar cissnubbar, det är inget fel i att en icke-vit säger att den hatar vita, det är inget fel i att en queer personen säger att  den hatar cisheteros osv.

Visst kan det kännas jobbigt för mig som vit, eller för mig som able-bodied, eller för mig som cis att påminnas om det förtryck jag utövar, klart som fan att det är jobbigt. Det ska vara jobbigt att inse sina privilegier, om du inte tycker det så gör du någonting fel. Det är väl klart som fan att det inte är roligt att veta att min blotta existens är ett problem. Min existens, min maktposition i samhället, är på någon annans bekostnad.

Men inte fan går jag till den jag förtrycker och skuldbelägger den för det förtryck som jag utövar, inte fan går jag och klagar på att det är så synd om mig och jag mår så dåååligt över att vara en förtryckare.

Det finns ingenting en kan göra åt detta, en kan inte bara avsäga sig sina privilegier. Det går inte att som cisman kalla sig feminist och helt plötsligt bara avsäga sin maktposition som man på något magiskt vis, samma sak gäller alla andra maktpositioner. 
Det enda en kan göra är att utnyttja sina privilegier på ett bra sätt, till exempel genom att säga ifrån när andra priviligerade utövar förtryck, försöka att förtrycka människorna i sin omgivning så lite som möjligt, genom att inte ta tolkningsföreträde till exempel, och det allra viktigaste är att granska sitt eget beteende, att tänka efter en gång extra innan en säger/gör något och att lyssna på människor från förtryckta grupper och ta till sig det de säger. 

Det är inget fel på att hata sin förtryckare. Jag hatar, hatar, hatar cismän så jävla intensivt. Och det hatet har fått mig att inse så himla mycket om hur patriarkatet fungerar.
SLUTA DALTA MED DINA FÖRTRYCKARE, DU ÄR INTE SKYLDIG DEM NÅGONTING.