Kvinnor som "ljuger" om att de har blivit våldtagna.

Triggervarning: våldäkt 

Blir så jävla trött på det här, fyfan. Jag orkar inte.
Varför pratar alla om dessa hypotetiska, elaka kvinnor som ljuger om att de blivit våldtagna?
Varför i helvete skulle någon vilja utsätta sig själv för den stressen och den ångest som det innebär att prata om sexuella övergrepp? Det är så extremt stigmatiserat och att berätta om övergrepp en har blivit utsatt för är fan inte enkelt.
Det tog mig över två och ett halvt år innan jag vågade säga något. När jag gjorde detta fick jag så jävla mycket skit. Jag förlorade en nära vän på grund av att jag berättade att jag blivit våldtagen. Jag blev kallad äcklig, dum i huvudet, jag fick höra att jag hade förstört de här snubbarnas liv för att jag hade berättat för en vän vad de gjort.

Jag förstår att det är enklare att säga att människor ljuger om att de har blivit utsatta för övergrepp, istället för att inse att personer i ens närhet är våldtäktsmän. Men att påstå att någon ljuger om att ha blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp är totalt genomvidrigt. Att ens antyda det är genomvidrigt. Om någon berättar för  dig att den har blivit våldtagen och du svarar med misstro i rösten, om du ifrågasätter om allt den säger verkligen är sant, så är du så jävla äcklig och du måste sluta med det här nu.

Klart att det finns någon som ljuger om att den har blivit våldtagen, jag skulle inte påstå att ingen någonsin har gjort detta, men jag säger att det är extremt få som gör det.
Vissa påstår att alla anmälda våldtäkter som inte leder till en fällande dom = personen ljuger om att den har blivit våldtagen för att den inte kan "bevisa det", därför ljuger nästan alltid kvinnor om att de har blivit våldtagna. Eh nej, anledning till att så få anmälda våldtäkter leder till en fällande dom är för att vi har ett misogynt rättssystem, det är för att vi lever i en våldtäktskultur. Det är vårt patriarkala rättssystem som du behöver se över, inte sanningshalten i människors berättelse om patriarkalt våld.

Något av det absolut viktigaste en som feminist (eller som någon som påstår sig vara en inte helt genomvidrig person) kan göra, måste göra, är att alltid tro på när någon berättar om övergrepp den har utsatts för som icke-cissnubbe i ett patriarkat. Om du inte gör detta är allt ditt prat om systraskap och solidaritet ingenting, det är inte värt ett skit. Det är bara tomma ord.
Och om det någon gång skulle visa sig att någon ljugit om att den har blivit våldtagen så skulle den ändå ha hela samhället emot sig.

Att prata om sexuella övergrepp är något av det värsta brott en kan begå i patriarkatet och straffet är hårt. 


 


Kommentarer
En annan Erik

Men om man inte _har_ blivit utsatt för våldtäkten kan det väl inte vara jobbigt att berätta/prata om den?

Svar: Jag skriver om exakt det här i inlägget precis ovanför din kommentar. Har du överhuvudtaget läst vad jag skrivit, har du överhuvudtaget försökt att förstå vad jag menar? Troligtvis inte.
Jag förstår faktiskt inte alls vad du vill uppnå med den här kommentaren. Är du bara dum i huvudet, eller försöker du trigga mig, tysta ned mig?
Dåliga nyheter för dig isåfall, äckel som du gör mig bara ännu mer motiverad att prata om sådana här saker.

Jag tror att jag har gjort det ganska uppenbart att jag inte har något intresse av att prata med honom, jag har ingenting att säga till honom, och jag bryr mig inte ett skit om vad han har att säga till mig.
Jag har heller inget intresse av att prata med hans idiotiska polare, så du kan dra åt helvete.

Förresten så stavade du hans namn fel. Han stavar med C, inte med K.
Julia

2013-11-27 @ 16:39:01


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jävla feministfitta

En sån där radikal, manshatande extremfeminist.

RSS 2.0