Blir så ledsen av kvinnor som inte är feminister, som inte har satt in sina erfarenheter i ett politiskt perspektiv. Blir så ledsen för deras skull.
För jag vet hur det är att tro att allt är ens eget fel. Jag vet hur jobbigt det är att gå runt och bära på så jävla mycket kvinnohat, att tro på all patriarkatets jävla skit. 
Jag vet hur jävla mycket skit jag har tvingat mig själv att stå ut med bara för att få patriarkal bekräftelse, hur allt jag utsattes för som kvinna i ett patriarkat bara ledde till ännu mer självhat, hur jag klandrade mig själv för allting. 
Det är det en får lära sig; det förtryck du utsätts för är alltid ditt fel. Dina känslor är aldrig legitima, dina erfarenheter tas aldrig på allvar. Du ifrågasätts alltid, för allt du gör. Vad du än gör är du alltid fel.

Jag vet inte hur jag ska övertyga ickefeminister att det är samhället det är fel på, inte dem. Att förtrycket de utsätts för inte är deras fel. Det gör mig så jävla ledsen när kvinnor bär på så mycket kvinnohat inom sig att de hatar sin egen frigörelse.