Tänkte skriva lite mer personligt om det här med heteromonogama relationer, utgå från egna erfarenheter.
Om ni inte har läst det här blogginlägget: Över- och underordning i patriarkala kapitalismen, så borde ni göra det. Det här blogginlägget fick mig att inse jävligt mycket om mina egna känslor och hur jag ser på relationer. 

För ett tag sen trodde jag att jag hade en förälskelse i en person. Anledningen till detta var att jag kände ungefär likadant när jag var med den här personen som när jag var med mitt ex.
Det jag kände var otrygghet och osäkerhet. På grund av att jag hade värdesatt den här personen mycket högre än mig själv, alltså tänkte att den var mycket bättre än jag på alla sätt och att jag inte förtjänade den/inte var bra nog, så var vår relation väldigt ojämställd.
Jag ville alltid ha dens bekräftelse och när jag inte fick det mådde jag asdåligt. Först undrade jag vad det här berodde på, sen kom jag  på att jag kanske var kär i den här personen.

Och det var jag ju, för förälskelse i patriarkatet är över- och underordning. Förälskelse i patriarkatet är att vara otrygg, osäker och ojämställd.

De relationer jag haft som varit mest ojämställda är alltid de jag har värderat högst.
Den patriarkala kapitalismen påverkar alla våra relationer, inte bara heterorelationer, och det är så jävla skrämmande att tänka på.