Sedan jag slutade umgås med snubbar märker jag verkligen hur självmedveten jag blir när jag hänger med snubbar. Alltså personer som jag tycker om då, inte med vilken random snubbe som helst.
Jag upptäckte idag när jag skrev med en som jag inte brukar prata med så ofta längre hur mycket jag tänkte igenom allt jag skrev innan jag skickade det. 

När en inte brukar hänga med snubbar blir det så uppenbart hur annorlunda en tänker/beter sig. Och det är ju inte som att jag vill ligga med varenda snubbe jag träffar, så det handlar ju inte om det. 
Fast det är ju inte så konstigt alls om en känner såhär, när en hela sitt liv har fått lära sig att manlig bekräftelse är det viktigaste i universum. Jag har bara aldrig sett det såhär tydligt förut. 

Jag upptäckte också att jag analyserar snubbars beteende också, ba "Varför sa han så, vad menade han med det?", som om de har en massa dolda avsikter bakom allt de säger. Enda gången jag gör såhär med icke-snubbar är om det är någon som jag tror (eller önskar, kanske) är tänd på mig. Då försöker jag liksom läsa av kroppsspråket och försöker läsa av signaler, men skillnaden är ju att jag gör det här med alla snubbar, inte bara snubbar jag vill ligga med. Det är så jävla störigt. 
Jobbiga jävla självobjektifiering, usch.


Jag kom också på mig själv idag med mitt eget internaliserade kvinnohat. Det var någon tjej som pratade om stereotypiskt "tjejiga" saker och jag tänkte "fy fan vad töntigt", för att i nästa sekund ba "Vad fan tänker jag?!"
FAN PATRIARKATET, UT UR MIN HJÄRNA.
Så himla vidrigt hur barn får lära sig det här redan från att de är skitsmå, "tjejer kan bara leka två och två", "tjejer tjafsar så mycket", "tjejer snackar så mycket skit". JA MEN OM NI KANSKE INTE LÄRDE TJEJER ATT HATA SIG SJÄLVA OCH VARANDRA SÅ KANSKE DE INTE SKULLE SNACKA SÅ MYCKET SKIT???